Det som hela tiden finns som en bild inom mig utöver det jag gjort hittills sedan jag avbröt doktorandstudierna, är en bild som jag skissat på sedan hängmattan i Indonesien 2007, drömmar som hamnar i mitt skissblock, handlar om en helhetsbild. Ett ställe som skapar gemenskap genom helt vanliga saker som att producera mat, hålla djur, restaurang, bageri, skog, hålla djur, turism, visningar, gemenskap… listan kan göras lång. Men det är hur de här vanliga sakerna sköts som avgör hur människorna omkring mår. För när människan står där öga mot öga med ett djur i plåga eller ett bekämpningsmedel som dödar det mesta i sin väg så brukar det inte vara med ett leende som når ögonen. När man å andra sidan ser att det finns en mångfald av olika växtlighet, djur som uppenbart mår bra, människor i samarbete, vackra byggnader, god och nyttig mat, ja, då trivs folk. Varför? Den frågan lämnar jag öppen att svara på.

Besök hos Mandelmann i Djupadal

225Tidigare i höst var jag på skördefest hos Mandelmanns i Djupadal och jag blev helt överväldigad, jag gick runt med gapande mun och knäppte bilder tills minnet tog slut. När vännen som var med mig och jag gått runt bland fruktträd, samplanteringar av blommor och kronärtskockor, klappat katt under päronkvitten, sett surrande bin och trollsländor, avnjutit fantastisk mat från gården i ett växthus med kiwi och andra exotiska växter, sagt hejdå till vännen som skulle vidare, tittat på griskultingar som bökade utomhus intill en damm; då satte jag mig på den sandiga kullen ovanför, blickade ut över havet och tårarna bara rann nedför kinderna. Jag kände en slags fullkomlighet, och vad mer kan sägas än det? Förutom att det var vackert kunde jag se samspelet de byggt upp, hur allt hängde ihop och var meningsfullt, men till skillnad från skogen var detta inom räckhåll, en plats där jag är välkommen att leva. Mandelsmanns har på sätt och vis förvandlat sig själva till ett koncept, ett varumärke, med utgivna böcker och besökare. En relevant fråga är: -hur många Mandelmanns kan det finnas? En - är det givna svaret, ingen plats är den andra lik på denna jord. Men. Hur många småskaliga gårdar för självhushåll, mindre matproduktion och mötesplatser för bygden kan det finnas?

Skapa gemenskap och möten

Efter att ha rest i många länder under så pass långa tider att jag förändrats kulturellt som människa, är en av de saker jag mest vill föra med mig hem till Sverige mer gemenskap, möten med nya människor och öppenhet gentemot varandra. Jag tror det handlar om en ovana att möta varandra därför att naturliga mötesplatser saknas. Denna ovana införlivas i vår kultur. Om man inte bor centralt i en storstad så är det ofta för besvärligt att ta sig någonstans för att möta folk. Vi bor inte så tätt i vårt land och husen ligger utspridda. Detta blir allt mer uppenbart när man får barn, där går gränsen vid ca 500 m för hur långt jag tar mig en mörk sen eftermiddag efter jobbet i november. På restauranger där man hade kunnat ses får barn inte ses eller höras så det alternativet går bort.233 Och det är trevligt att göra saker tillsammans, att dela ett sammanhang med andra. Tänk om de flesta på en restaurang bodde inom 2km och hela familjer var välkomna? Vad skapas då? Trygghet? Problem? Samarbeten? Glädje? Avundsjuka? Det skapas någonting. Från ingenting till någonting. Jag tänker också på släkten. En del har väldigt lite kontakt med sin släkt, det blir lite bekymmer med släktingar men det blir heller inte glädje och trygghet, det blir ingenting som man fyller med någonting annat eller så upplevs en oförklarlig tomhet. När man avsäger alla potentiella problem som en samhörighet kan medföra så avsäger man sig också de positiva saker som kommer ur det. Känslorna kommer mer i svängning i samhörighet med andra, upp och ner som en berg -och dalbana. Men hur kul är det att i samma mak gå på en väg utan några intryck? Då skapas kontroll över tillvaron, men leendet når inte ögonen.

Så ett andelsjordbruk är inte bara en tomat eller en gurka för mig. Det är starten på någonting mer. Kanske blir det bara fantastisk mat men jag ska vara öppen inför vad som kan komma ur den där maten. Från ingenting till någonting.254