Vi har fått läckage i köket hemma och det föranledde att jag tog upp tankar på renovering som legat i dvala de senaste åren. Det kan verka väldigt alldagligt men det är så intressant att tankar på renovering leder in på mer filosofiska tankar om omvärlden. Jag vacklar mellan två världar, att ha rent, sparsmakat med kvalité, säg minimalistiskt till superenkelt med enkla medel, DIY.

Avskalat hem = enkelhet?

Jag slås av att mina tankar på renoveringar speglar det jag längtar efter, enkelhet och kravlöshet. Kan det vara så att populariteten av zen-buddismen, det avskalade, minimalismens intåg, tio år av bara vitt, att allt detta är spår av vår innersta frustration av att inte ha tid för allt som vi verkligen älskar? Jag inser att jag fortfarande är i övergångsfasen mellan ett liv med god inkomst och egenföretagare inom jordbruksbranschen J , där är det svett och tårar (men mest skratt) som ger lite pengar. Men man kan inte hjälpa vad för slags arbete man blir förälskad i, precis som arrangerade äktenskap inte är någon hit så tror jag inte heller på arrangerade arbetsuppgifter. Så tillbaka till renoveringarna, leder då en exklusiv soffa, perfekt vita väggar, och ett avskalat kvalitetskök till mer av allt det där som vi älskar? Om det inte är så att pengarna trillar ur fickorna på en så gör det troligtvis inte det. För blir det inte ändå så att när köket väl är installerat och livet är precis som vanligt så blir det skräp i lådorna och rörigt i skafferiet och man kan då undra och antagligen känna sig irriterad över att både vara fattigare och ändå inte ha eller få göra mer av allt det där man älskar. Men visst kan det vara underbart att omges av saker som faller en i smaken, men det ska inte kosta mer än vad det smakar.

Skapa sig utrymme

Om man nu istället motstår den snabba vägen till ett till synes ”enklare liv”, att för att ta ett exempel, istället för att göra en kostsam renovering så tar man inte de där lånen utan går ner lite i arbetstid istället. Den tid man vinner lägger man på att göra mer av det man älskar och kanske får man rent utav tid att städa upp den där röran. Tänk på att diverse möbelvaruhus endast har nästan tomma hyllor/skåp etc, kan det vara det som känns så tilltalande, allt det där mysiga men ändå tomma, så lite saker att tänka på. Kanske behöver vi inte fullständigt rensa ut alla våra tillhörigheter i minimalistisk anda för att få luft utan kanske räcker det med att skapa mer utrymme i våra liv, att hålla oss till det vi klarar av, både ekonomiskt och i aktiviteter?  Förstås är det inte så enkelt att samma passar alla utan jag tror visst det finns de som är väldigt nöjda över att ha en väska med tillhörigheter och inget mer för att då få mycket mer tid till annat. Andra människor älskar sitt hem och sin plats och har det som de älskar hemmavid, för dessa är det kanske viktigare att skapa mer utrymme i form av tid där utan att göra sig av med alla saker. En del personer är väldigt sociala till sin grundnatur men de känner att de behöver vidta antisociala motgärder för att sociala media överväldigar dem. Mer tid att faktiskt kunna ägna sig åt detta är samma lösning.

Vi behöver alltså ta bort någonting, det är som när vi begränsar våra barn i godishyllan. De vill ha allt men får bara välja vissa saker, allt ser jättegott ut men man kan inte ta allt. Vissa har lättare än andra för det där. Vi säger till dem när det räcker, för vi vill deras bästa. På samma sätt borde vi säga till oss själva när det räcker, för vårt bästa. Två klassiker är att fråga sig själv:

  • När jag är gammal och sitter i gungstolen, vad önskar jag då att jag gjort mer av i livet (det du älskar)
  • Vad vill du att det ska stå på din gravsten, vad ska man minnas dig för?

Det sociala grupptrycket

När vi tar bort någonting så  händer någonting annat. Vi behöver motstå det sociala grupptrycket. Är du en person med vissa till gångar finns en förväntan från samhället kring hur du ska bete dig. Vilken bil du borde ha, hur ditt hem borde se ut, vilka kläder du borde ha, vilka fritidsaktiviteter osv. Om du väljer att ta bort hälften av låt säga det ekonomiska värdet i bil/hus/aktiviteter/kläder så kommer vissa ifrågasätta dig och jag tror det är därför så många väljer att inte göra någonting. Det är viktigare att smälta in än att göra allt det där som man älskar. Fast de som någon gång drabbats av något allvarligt vet att det enda som man då bryr sig om är det där som får ögonen att glittra.