Den senaste tiden har jag övat mig själv i att lyssna inåt väldigt mycket på hur jag vill leva mitt liv och vad jag önskar av det. Jag har insett att när jag söker min sanning och när rösten som talar min sanning blir starkare, då får jag det jag vill ha. När jag önskar någonting väldigt starkt så händer det! Med min vision för några år sedan där tanken var så klar om att det viktigaste för mig var att må bra och att sprida kärlek omkring mig så har jag sedan dess letat inåt i mig själv efter sätt för att kunna nå dit också i praktiken.

Det är så viktigt för mig och för andra att vara aktsamma om sina tankar om sig själva, om andra, om världen, för de manifesterar sig, så verkar det i alla fall för mig. Därför är det också bra att öva sig i att lyssna inåt i vad man vill ha. Det jag har fokuserat på det senaste är återigen, hur jag vill leva mitt liv och mer specifikt, hur jag vill bo. För nu så är det dags för mig att flytta från Restenäs men förhoppningsvis inte så långt. Jag ligger i skilsmässa, det var sedan länge bearbetat men nu står jag helt på egna ben och jag är dels fri att tänka utifrån mig själv, vad jag vill och jag har också begränsningar utifrån vem jag är och har mina resurser att förhålla mig till. Hur ska min framtida praktiska verklighet se ut? Hur vill jag ha det? Vad är viktigt för mig i livet? Enligt mig är dessa frågor de fundamentala som jag bygger mitt liv på. Vad är det för mening att kasta sin energi åt olika projekt och arbetssysslor om jag inte vet ifall de gynnar mina visioner om hur jag vill ha det? Ibland så hamnar jag i ett tillstånd av stiltje, det är som om att något säger ”vänta”, det är när jag processar saker och jag är inte klar, jag ska inte rusa in i något, göra det som jag ”borde göra” enligt normer och förväntningar utifrån, för jag känner på mig att något ska landa i mig själv först, någonting håller på att skapas, hända, så jag har lärt mig att vänta ut stiltjen med ro och inte hoppa på en massa saker. Det kan vara frustrerande för jag ”borde ju verkligen ta itu med det här och det här…”. Men, den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves. Så sant. Bara manifestera i dina tankar vad du väntar på J. Det är grunden du bygger ditt liv på. Väl funderat är halva jobbet gjort.

Så, vad kom jag fram till? Jo, för mig, så önskar jag mig frihet, trygghet, oberoende, kravlöshet, vacker natur, att komma till en älskvärd plats med kärleksfulla människor som omfamnar mig och mina idéer. Det är ingen vits att ro mot strömmen, bättre att finna bra grogrund att rota sig i och få fäste, sedan kan man växa därifrån. Jag noterar att jag själv och många omkring mig har svårt att begränsa saker. Hur ska man uppnå allt det ovan? För mig är svaret ett enklare liv, men vad är det? Något som aldrig känns överväldigande. Ta bort allting som gör att livet känns överväldigande. Ett exempel, jag verkar aldrig hinna hålla efter mer än halva huset vad gäller städande. Ju större hus, desto mer prylar, desto fler saker som hamnar överallt när man har små barn. Behöver jag ha ett stort hus med mycket som ska underhållas m.m.? Nej, jag vill få plats med intressen och nödvändigheter och jag har ju trivts väldigt bra i livet med att bo i enkla hyddor när jag varit utomlands i tropikerna. Kanske en kompromiss, en enkel stuga är perfekt? En där jag inte har en trädgård att sköta om därför jag har ju redan ett helt jordbruk att sköta om… Bara lite enkla blomsterrabatter och örter med uteplats är precis lagom för mig. Att minska omkostnaderna så att jag hinner med ett liv med allting som är viktigt för mig. Att leva utan stress, att kunna möta människor i min närhet och ha tid för dem, att uppleva mina barn och kära, att njuta av den vackra världen, att le varje dag och förundras dagligen, att ha en god hälsa, att leva i ett kärleksfullt hem och inte ha dåligt samvete, att inte vara överväldigad av måsten utan saker och ting ska kännas hanterbart. Utopi? Eftersträvansvärt? Hur kan detta förverkligas? I grunden tror jag man behöver ha en tillit till världen, att man har en trygghet i sig själv och inte är rädd att mista saker eller att saker ska gå fel utan man behöver börja med att tro på sig själv och att man ska få det man behöver. Ger man så får man och får man inte ändå så spelar det ingen roll. Vad som än händer en så är det ok, man behöver inte vara rädd för någonting bara man alltid följer sitt hjärtas lust. Det kommer att ordna sig. Men rent praktiskt handlar det då om att frigöra tid för att hinna med allt det som man vill göra. Kan en del av det jag vill ingå i mitt arbete? Om inte, hur många timmar behöver jag för att hinna med allt jag vill göra och vad finns det då över till andra måsten? Så, börja i änden av vad som behövs för det du vill göra. Då vet du hur mycket du har kvar till måsten. Anpassa därefter din arbetstid, ditt hus och dina omständigheter utefter den tid som finns kvar. Du kanske behöver skala bort relationer som inte ger någonting eller får dig att må dåligt, internettid, förströelser, prylar som behöver underhållas, aktiviteter som ska göras m.m. Vad är viktigast för dig?